Elsa Finne I-II

n, bakom hvilken vintermorgonens gr?dis l?g som kvicksilfv

nom tillbaka, det hade varit tomt efter honom under helgen. Hon l?ngtade efter att f? b?rja l?sa igen f?r magiste

ga tilldragelser fr?n forna tider. Och naturl?ra var ingenting annat ?n lustiga beskrifningar p? och anm?rkningar om allt hvad hon dagligdags hade f?r ?gonen: sn?

hennes nya kl?der, som hon f?tt till julklapp af pappa. Hon m?nstrade sig sj?lf och nickade: s? fin hade hon aldrig varit i hela sitt lif.

uttryck i ?gonen, lik en utsvulten bj?rn, som tumlar yrvaken ur sitt ide. Han nickade och satte sig vid bordet och str?k sina v?ta mustascher och sitt vattenkam

nkspridt i l?xbo

le allts? ha litet reda p?, hvad myror ?ro f?r slags passager

?kning. Hennes m?rka ?gon lyste

ksom m?nniskorna. De g?ra er?fringst?g och taga f?ngar af andra raser och puppor, och krigsf?ngarna bli slafvar hos det fr?mmande folket. Slafvarna f? utr?tta alla de l?gsta sysslorna i stacken, de f? bland annat sk?ta om kreaturen. Myrorna h?lla sig n?mligen ocks? med husdjur. Liksom vi m?nniskor ha kor, som f? g? p? bete och som vi mj?lka, s? ha myrorna bladl?ss, som beta i det gr?na och l?ta mj?lka sig p? s?t saft. Myrorna ha ocks? andra husdjur, sm? skalbaggar, motsvarande v?ra h?star och f?r och h?ns. F?rmodligen drifva myrorna landtbruk liksom m?nniskorna, men det veta vi icke mycket om, vi ha icke studerat deras samh?llsinr?ttning tillr?ckligt, och vi kunna v?l icke heller s?tta oss riktigt in i deras v?rlds?sk?dning. Vi kunna ju icke ens skilja den ena myran fr?n den andra. N?. Om vi t?nka oss ett v?sen, s? mycket st?rre och fullkomligare ?n m?nniskorna, som m?n

nnes n?rvaro, de blefvo s? uppm?rksamma och tystl?tna som barn och talade om ting, som icke intresserade dem, och sade aldrig riktigt hvad de t?nkte. De t?nkte nog, att det var tr?kigt, n?r man m?ste sitta s? d?r h?gtidligt uppspetad p? en stol, rak i ryggen som farmor sj?

aksmoln ?fver talgljusens gl?miga l?gor, och toddybrickan stod p? det lilla bordet framf?r utdragssoffan,

i kinderna. Men n?r hon kr?p upp i pappas kn?, sl?ts fred; i v?sentligheterna voro de ense

e ha gifvit dem ett annat f?rlopp. Det var anno 48, d? Elsa f?ddes och revolutionen p? flammande vingar fl?g ?fver Europa, och d? friheten skulle ha segrat ?fver tyranniet ?tminstone i Ungarn, om de ledande m?nnen hade velat lyssna till G?sta Finnes r?d. I upprymdt lynne

g i f?rsvaret af Sterngassebarrikaden under den tappre Bem, revolutionsgeneralen och frihetshj?lten med sagans fl?kt ?fver sina bragder, sina segrar och nederlag, sitt lif och sin d?d. G?sta Finne var ocks? med ?pappa Bem? i Transsilvanien, d?r Bem med 4,000

dikter af Pet?fi, som var hans kamrat i s

tt dunkelt minne om en sjungande kvinnor?st och ett par str?lande ?gon, men det var s? l?nge sedan,

ick, Elsa k?mpade med s?mnen, och allt som oftast lade

or varit i rummet. De lyfte sina glas och klingade tyst och h?llo sig s? stilla som r?ttor. De hviska

de d? en villr?dig blick f?rst mot tobaksskrinet borta vid f?nstret, sedan p? s

?tter, och det var stor ?ngslan, att den lilla skulle vakna. Fadern v?gade knappast andas. ?ndtligen kom magistern tillbaka och stoppade beh?nd

ut med handen, s? att tobaksskrinet f?ll till golfvet m

t i kinderna af blygsel. Fadern

. ?nnu d? hon, halfsofvande, blef buren till s?ngs, protest